 SVENSKA  BOERBOELKLUBBEN
Rasklubb för Sydafrikansk Boerboel
BOERBOEL INTERNATIONAL RASSTANDARD
Tidigare har Boerboel utvecklats som en allmän gårdshund för pionjärerna som slog sig ned i Syd Afrika på 1700-talet. Dessa hundar var oftast de
första raden i försvaret mot rovdjur och var värdefulla i att spåra och hålla nere sårade vilda djur. Gamla bönder berättar många berättelser om styrka,
smidighet och mod i Boerboel. De faror och svåra förhållandena i Syd Afrika fick bara de starkaste att överleva.
Den skyddande karaktären av Boerboel är idag fortfarande uppenbar och är mycket eftertraktad samt lugn, säker och stabil fattning av rasen.
Även i dagens dagar så är boerboel mycket populär bland jordbrukare och av samma anledning i tätorter.
Ursprunget och syftet med Boerboeln bör förstås bevaras med den unika identitet och kvalitet av rasen som en Sydafrikansk utvecklad hund.
Typ, utseende, funktionell effektivitet och mentalitet är lika viktiga i utvärderingen av Boerboel som helhet. Syftet med rasens standard är
att ge tydliga riktlinjer för uppfödare och domare för att främja ett vision om den perfekta Boerboeln.
RASENSSTANDARD
1. ALLMÄNT UTSEENDE
Boerboeln är stor, med en starkt utbenad struktur och en välutvecklad muskulatur,
Profilen på huvud och kropp verkar fyrkantig. Har en imponerande HÅLLNING genom en kombination av utseende, självförtroende och kraftfulla rörelser.
Han har kraftfull, stark och fri rörlighet, trots dess storlek.
Är symmetrisk och perfekt balanserad inom önskade proportioner för rasen.
Har en tydlig sexuell dimorphism, med tikar mindre framträdande utveckling.
2. TEMPERAMENT OCH KARAKTÄR
Boerboeln Är intelligent, träningsbar och hanterbar.
Har en stark skyddande instinkt och är lojala mot familjemedlemmar.
Är orubbliga och lugna, med en säker och balanserad natur.
Är orädd och visar mod när den hotas.
Kräver träning och uppfostran från tidig ålder
.
3. HUVUD
Huvudet är imponerande och utmärkande för Boerboel.
Det är fyrkantigt, brett, djupt, ganska kort och i proportion till kroppen.
Det är muskUlöst med välfyllda kinder.
Platån (skallen) är fyrkantig, platt och muskulös.
Käkbenet är väl musklad, men inte alltför framträdande.
Stoppet är bestämd, men inte framträdande, gradvis sluttande och väl fylld mellan ögonen.
Det bör inte vara för brant, eller en nästan rak linje mellan näsa och BAKHUVUD.
Nospartiet är brett, djupt och väl fäst, fylld under ögonen och minskar något mot näsa. Den översta raden är rak och nästan på ett parallellt plan med kraniepartiets platå.
Själva nospartiet (NÄSTIPPEN TILL STOPPET) är drygt en tredjedel av den totala längden på huvudet (ca 10cm för hanar och 8cm för tikar i perfekt längd).
Näsborrarna är stora och brett placerade med septumet (vertikal linje) i näsan och är vinkelrät i förhållande mot den undre käken.
Käkarna är starka, djupa och breda, och toppar något till fronten.
Tänderna är vita, starka, korrekt avstånd med fullständig tandbildning och ett sax bett (begränsat underbett missgynnas, överbett är oacceptabelt).
Den övre läppen är lös och köttig. Den täcker bara underläpp och tänder i fronten men får inte dölja undrelinje i nedre käken på sidorna.
Den undre läppen är måttligt stram utan alltför mycke käkben.
Ögonen är medelstora, runda, framåtriktad och brett ställda, med ett intelligent uttryck.
Dom är väl skyddadde mot miljön genom svart-pigmenterade ögonlock, visar inga strukturella svagheter.
Färgen i ögat är helst mörkbrun men alla nyanser av brunt (helst mörkare än skinn) är acceptabla.
Öronen är breda och högtsatta och bärs intill huvudet.
De ärV-formade,breda upp men avsmalnar till en avrundad punkt som når nästan ner till en linje som sträcker sig från munnen.
När hunden är uppmärksam ska det formas en rak linje från ena öron toppen och över platån till den andra örat.
Ansiktsuttryck ska vara intelligent, uppmärksam och självsäker (inte undergiven, blyg eller hotfull).
4. NACKEN
Nacken är stark, av medellängd och muskulös
(hos honorna är musklerna mindre markanta men bör vara i balans med huvud och kropp).
Nacken ska hållas medium hög Den avsmalnar lite från axlar till huvudet och bildar en pyramid liknande form
5.KROPPEN
Kroppen är ungefär 15% längre än mankhöjden och mäts horisontellt, med utgångspunkt från axeln till en vertikal linje på baksidan av Rumpan.
(Längden på bröstet, rygg och bakdel är ungefär proportioner 2:1:1).
Det är fyrkantig, muskulär, fast och har bra djup och bredd.
Ryggen är bred och rak, med tydliga muskler som bildar en toppline
Bringan når ner till den punkt i armbågen, som är ungefär hälften av den totala mank höjden.
Övergångarna mellan bröst, rygg och bakdel är väl fyllda och smälter in.
6. BRÖSTKORG
Bröstet är långt, brett och djupt, med väl fjädrade revben och starkt utvecklad pectoral muskel. Det är fyllt bakom skulderbladen.
Punkten med bröstbenet är i nivå med punkten på axeln.
Skulderbladen bör vara väl tighta (inte lösa).
7. LÄNDRYGGEN
Den är kort, rak,muskulös och något smalare än bröstkorgen och Rumpan.
Flankerna är väl fyllda, endast måttligt stoppade och djupet är något mindre än längden på ländryggen.
8. RUMPAN, KORSET
Bakdelen är bred, stark, muskulös och är i balans till resten av kroppen.
Dess höjd bör inte överstiga höjden på Withers. Topplinjen böjer sig något ner mot svansen.
Korset är brett och platt för att ge en stödpunkt mot kraftfullt räckhåll för bakbenen.
Svansen är tjock och ställd högt. Den bör vara väl täckt med hår
Svansen kuperas traditionellt men okuperade svansar är acceptabla. Kuperingen sker på 3: e eller 4:e svanskotan.
Den naturliga svansen skall nå ungefär till hasleder när hunden står.
9. BENA OCH FÖTTER
Svaga och felformade ben äventyrar de fysiska funktioner som krävs av Boerboel och bör diskrimineras.
10. FRAMBENA
Är stark urbenat med väldefinierade muskler och robusta leder.
Bör vara korrekt vinklade från väl sluttande skulder blad ner till metacarpus (mellanhand)
Bör utgöra en vertikal linje från den punkt i axeln ner till tassar, armbågarna ska hållas nära och parallellt med bröstet när dom ses framifrån.
Sedd från sidan bör underarmen vara vertikala från armbågen till HANDLED. Metacarpus (mellanhand)är kort, tjock och stark och vinklar en aning framåt.
Framtassar pekar rakt fram, är stora, runda, starkt urbenat och kompakt.
Tårna väl välvda, med böjda svarta tånaglar och skyddade av hår mellan. Tassdynan är tjock, hård och svart.
11. BAKBEN
Är stark urbenat, robust och muskulös.
Lederna bör vara sunda, starka och riktigt angulerade för att stödja kraftfulla framdrivning från bakpartiet under- rörelse.
Den övre låren är bred, djup och muskulös sett från sidan och bak.
Den nedre låren har väldefinierade muskler och visar substans ner till hasen.
Mellanfötterna är breda, relativt korta och står helt upprätt. Fronten är i en vertikal linje med den bakre delen av Rumpan.
Profilen bakifrån bör utgöra ett omvänt U, med knälederna riktade rakt fram och hasleder rakt bakåt.
Baktassarna perkar framåt, är något mindre än framtassarna men har samma kvalitet.
12. RÖRLIGHET
Rörelsen är stark, målmedveten och smidig, med bekväm räckhåll fram och bak.
Benen och kroppen ska röra sig i linje framifrån och bakåt. Fötter närmar sig en mittlinje eftersom hastigheten ökar i bildar en V-form i observatörens ögon.
I alla gångarter är topplinjen fast och stark, utan svajande i mitten.
Benen får aldrig korsas.
Svag, osund eller tragglande rörlighet ska inte tolereras.
13. HUDEN
Huden är tjock och lös men passar bra.
Ett litet hakskinn är tillåtet och måttliga rynkor över pannan när hunden visar intresse.
14. PIGMENTERING
Boerboel är väl pigmenterad, särskilt på läpparna, hud och hår runt ögon, näsa, tassdynor, tånaglar, anus, hud och hår runt könsorganen.
Endast hundar med svart eumelanin pigmentering är acceptabla.
15. PÄLSEN OCH FÄRG
Pälsen är kort, tät, slät och blank.
De erkända färgerna är (med eller utan mask):
Alla nyanser av röd, brun och gul (fawn). Svart.
Tigrerad: Tigrerad(brindle) är en färg mönster med oregelbundna vertikala linjer av svarta, röda, bruna eller gula baser.
(Piebald): FLÄCKIG är tillåtet att avla med, men bör diskrimineras i ringen.
Irish spothed(Irlänska Märkningar) Irisk Märkning är tillåtet att avla med,men bör diskrimineras i ringen.
Alla dessa färger och färg mönster bör kompletteras med god pigmentering.
Inga andra färger eller färg mönster och tan märkningar är acceptabla.
16. STORLEK
Bestäms av den idealiska mankhöjden och önskvärda förhållandet mellan höjden och mätningar av olika delar av de yttre anatomi.
Den idealiska höjden för en hanhund är 66cm (lägre än 60 cm är oacceptabelt).
Den idealiska höjden av en tik är 61cm (lägre än 55 cm är oacceptabelt).
17.TESTIKLAR
Hanhundar ska ha två till synes normala testiklar TESTIKELPUNG.
FEL
Varje avvikelse från ovanstående punkter bör betraktas som ett fel och allvaret med vilket felet bör betraktas bör stå i direkt proportion till graden av avvikelse.
DISKVALIFICERING
1. En hund som är för liten (mindre än den höjd som anges i rasens standard).
2. En hund som är för stor och ur balans.
3. En alltför aggressiv hund.
4. Ett för litet och inte rastypiskt huvud.
5. En avsaknad av pigmentering.
6. Alltför stort underbett.
7. Alltför stort överbett.
8. Blå ögon.
9. Prickiga öron.
10. En hund som tydligt visar någon form av fysiskt eller beteende avvikelser.
| 
